Förlossningsberättelsen

Allright allihopa, har varit inaktiv ett tag nu och de med goda orsaker:)
Tänkte nu dela med mig av den mest underbara upplevelse jag och min sambo genomgått. Förlossningen av våran son Adrian.

Magen dagen innan

26/9-11
Bf+15. Urväntad, uttråkad. Här kommer det nog aldrig nå barn. På kvällen den 26 septemberr tog jag ett varmt bad och en varm bastu. Helt underbart som vanligt. Gick och lade mig vid midnatt i vanlig ordning men vaknade vid 02.45 av att mensvärken slog igång som den brukat göra sista månaden. Blev irriterad över att vakna av mensvärken då de aldrig blir värre..Men efter ett tag tyckte jag att karaktären inte alls var lika som vanligt. Dessa värkar gick att klocka, men de visade sig att jag bara hade 2 värkar/10 min. Menlöst tyckte jag då. Nicke vaknade han med och vi kunde inte somna om, vi låg och googlade som två nördar efter nå intressanta fakta om förlossningen och om risker med att gå över tiden. Slumrade en stund mellan 06-07. Värkarna höll i sig under hela förmiddagen. Hade tid för överburenhetskontroll på f.m kl 12.00. Nicke ville komma med dit så han ringde jobbet och ordnade ledigt, speciellt eftersom natten varit lite instabil..:)
Kom till gyn.pkl(gamla hc) och kopplades upp på ctg i ca 50 min. Visade ganska starka sammandragningar men dock oregelbundna. Fick även lämna u-stix och ett blodtryck togs. Ultraljudsapparaten var kvar på gamla gyn pkl så vi fick gå upp dit. Annika Kahnberg gjorde ultraljudet och uppskattade nu lilla bebisen till att väga 4550 gr. ÅH NO tänkte fröken Lindström och förklarade att jag vägrar behöva göra ett kejsarsnitt p.g.a att dom låter mig gå över så länge utan jag vill föda helt naturligt. Hon erbjöd sig att göra en hinnsvepning, de tog inte speciellt ont alls men kändes obehagligt. De visade sig att jag var öppen 3 cm. Hoppsan! Vi fick gå till BB för att boka tid för igångsättning den 27 september. Men dessvärre så hade dom väldigt lite personal på jobb den morgonen så vi blev erbjudna att få komma in nu, samma kväll den 26 september. " ööh, okej...ööh ja de kan vi väl" svarade man sådär med hjärtat i halsgropen. Vi fick åka hem och packa färdigt och käka lite för att sen åka tillbaka. När vi gick ut mot bilen kunde vi knappt hålla oss för skratt. Ringde och underrättade närmast anhöriga och några kompisar. Vi åkte hem och jag försökte vila en stund men de gick ju käpp rätt åt skogen..:P
Nicke lagade middag lite fort och städade snabbt. Sen käkade vi och drog vid 15.00.
15:45- Blev väl omhändertagna på BB, barnmorskan vi hade under eftermiddagen och kvällen hette Mikaela och var helt underbart bra. Vi fick gå direkt in till förlossningssalen. Fick klä på sig universums snyggaste nätbyxor(trosliknande hipsters i större format för de som inte vet) och en snygg balklänning i tjockt vitt bomullstyg, såg ut som en skraka. haha. Blev undersökt, fortfarande bara 3 cm öppen så ingenting hade hänt sen gyn undersökningen på dagen. Fick CTG på ett bra tag för att kolla värkarna. Fortfarande lite oregelbundna men kommer ändå lite tätare. Kl 16:45 tog hon hål på hinnorna, fostervattnet såg jätteklart och fint ut. Nu jävlar satte de fart på värkarbetet iallafall. Har alltid haft groteska mensvärkar. Men de är ingenting i jämförelse med vad jag hade nu. Spydde vid varje värk. Kl 18.00 var jag öppen 4 cm. Båring vad långsamt de går. Bara kräktes och kräktes. Kl 19.00 öppen 5 cm. Gick i duschen men de var mest bara obehagligt när värkarna kom. Däremellan var de ju skönt med lite värme. Stannade inte längre än 5-7 min i duschen sen räckte de, provade studsa lite på pilatesbollen också men de hjälpte mig inte ett skvatt. Eftersom jag spydde som ett as och mådde fruktansvärt illa så slog inte ens tanken mig att pröva lustgasen. Nu ville jag bara fly från verkligheten. Jag har ju varit rätt kaxig och inställd på att försöka klara mig igenom förlossningen utan smärtlindring men de fick jag nu börja svälja. Ge mig epidural. Anestesiläkaren var snabbt på plats, minns ej hans namn men han var jättesnäll ivf. Testdosen som jag fick 19:45 gav inget resultat, han ökade till 6 ml och kl 20.00 var jag i himlen. Från armhålorna och neråt var alla bekymmer borta..:)Jag kunde inte sluta le nu. Var även en anestseisjuksköterska med som hette Ragnhild, minns inte vad jag pratade med henne om men jag kommer ihåg att hon var urmysig och cool. När anestesiläkaren gick så kvittrade jag glatt ur mig "Tack ska du ha och ha en fortsatt trevliger kväll" Alla skrattade åt mitt mumlande uttal..jag med..
Fick engångskateter vid 21 då jag inte pallade med de på egen hand. Kom dessvärre inte speciellt mycket alls. Efter det var de dags för skiftbyte. Leena och Sussi hade nattpasset. Leena var med oss och Sussi fick ta hand om min småkusin som låg i förlossningssalen brevid:) Leena är en äldre finlandsvensk ordentlig kvinna som också var helt UNDERBAR! Hon kunde sin sak, de märkte man.
22:40 Fortf öppen 5 cm, får in Syntocinon (värkstimulerande dropp) för att få igång värkarna. Nu tog de inte länge förrens värkarbetet satte fart på riktigt, sammandragningarna vart supertäta samtidigt som epiduralens effekt avtog mer och mer. ÅH nej!
23.15 Leena undersöker, öppen 8-9 cm. Han har sjunkit riktigt långt ner nu. Hon tror de blir riktig action inom 30 minuter. Jag lyckades inte "dyka" in i smärtan som jag läst så mycket om. De kändes mer som att jag låg i en sträckbänk och skulle gå av vilken sekund som helst. På riktigt, gå av på mitten. Smärtan var cruel!
Vid 00.05 är de tydligen dags att börja krysta. Här hade jag ju också en smart plan på att jag skulle vara pigg och stå på knä mot ryggstödet. Tji fick jag. Började krysta liggandes på sida men de var ju värdelöst. Fick ingen som helst kraft av det. Så vi provade hederligt ryggläge och höll i benen själv gjorde jag till en början. Krystade som en blådåre och snyftade mellan värkarna. Nu var ja inte tuff längre. Sussi kom in och assisterade benstöd ett tag. Min älskade sambo Nicklas fanns vid min sida under hela förlossningen och tillgodosåg mig med hallontrip och blöta kalla handukar i pannan. Han var helt fantastisk och peppar mig från början till slut. Kl. 00:53 föds den mest perfekta, sötaste, blondaste, underbaraste, finaste gossen världen någonsin beskådat. Han kvittrar till sådär perfekt precis när han lyfts upp på mitt bröst. Känslan när han kom upp på brölstet är magiskt, euroforiskt, obeskrivligt, överväldigande. Jag kommer aldrig, aldrig någonsin att låta det ögonblicket försvinna från min näthinna och från mitt hjärta. Han är en 10-poängare. Pappa Nicklas klipper navelsträngen. Blir sydd en del här å där. Den bedövningen var horribel. Sedan får Nicke sätta på blöja och klä på vårran nyfödde son. i får bli kvar i förlossningssalen vill ca 03.30. Tar en dusch och får rena kläder. Är lätt skakis på benen. Jag är i en annan värld. Jag är lyckligast i världen. Jag är nu mamma. Nicklas är nu pappa. Adrian är våran son.

Helt nykläckt